Va sa du?

Vi sitter vid matbordet och äter pannkaka. Elvira börjar bli mätt och sitter och tramsar. När Patrik för femtielfte gången säger till henne att sluta säger hon på sitt lite lillgamla sätt: Va sa du pappa?

Det är inte lätt att hålla sig för skratt då.

Vår lilla tomtenisse

Idag fick granen komma in i värmen och tillsammans med en glad liten tomtenisse klädde vi den. Elviras nya kompis, stora tomten, fick äntligen ställas på sin rätta plats.

Mys framför granen.

Liten blir stor

Tiden går fort och snart är stora julen här, som Elvira säger. Fast kanske tänker hon snarare att tomten kommer på stora hjulen. Det är spännande att höra om allt som rör sig i vår tjejs huvud och munnen går i ett. Det är två- och tre-ordsmeningar; faffa hete Jöjje, pappa jobba plisen, mamma kommer sena.

En myra som man kan dra efter sig är just nu hennes följeslagare. Ikväll fick han vänta där uppe när vi skulle gå ner och ta på pyjamasen och då böjer hon sig ner till myran och säger kommer alldel stax. När vi kom upp igen böjer hon sig åter igen ner och säger vänta på dig. Att skilja på det här med dig och mig och din och min är inte det lättaste.

Musik är bland det bästa som finns och Elvira går ofta runt och sjunger. Just nu är det julsånger som gäller och favoriten är Mössens julafton. Hon är en fena på att snappa låttexter och hänger lätt med när vi sjunger. En morgon förvånade hon oss när hon sjöng hela första versen i Midnatt råder.

Att rita är också kul och helst ska det vara med tuschpennor. Hon ritar med stor koncentration och vill gärna att vi ska skriva Elvira, pappa och mamma.

Att vara ute i snön är däremot inte lika populärt. Vi försöker för fullt övertyga Elvira om att det är jättekul att åka pulka och nu börjar det lossna. Efter att vi varit ute med pulkan bland de första gångerna sa Elvira klart och tydligt: Jag vill inte åka pulka. Lite mer övning så ska hon nog snart trivas ute i snön hon med. Att hon trivs i nya huset är det iallafall ingen tvekan om. Här trivs vi verkligen alla tre!